Kategoriarkiv:Odling

Här i Malmö är det obligatoriskt att ha ett fikonträd. Jag har två. Båda är Bornholmsfikon. Jag skulle gärna ha en Brown Turkey eller en annan som ska vara väldigt god men som jag tydligen glömt namnet på. Iallafall kom jag inte på det just nu.

Jag blir ju alldeles glad i själen! Detta är porr. Mogna fikon är ju hur gott som helst!

Två sorters marmelad blev det. En med Fikon, Vanilj och Chili. En med Fikon, Citron och Rosmarin.

Underbart! Nu får det bli höst, vinter och ostbrickor!

Det började bra. Testade att kallså Zinnia (det gick bra), Rosenskära (det gick fantastiskt bra!), solros (också toppen), pak choi (utmärkt), och sallad (hur härligt med tidiga små blad att skörda?!).

Sen fortsatte det av bara farten hemma också, chili och tomat i mängder!

Och i pallkragen såg vintersallad fantastisk ut.

Och rädisor. Det skördade jag för snart en månad sen. Och sen har det ju bara fortsatt.

Potatisen tittar upp sen några veckor.

Ibland måste jag få njuta också. Av tulpanerna. Av äppelträden. Av lugnet. Av att få odla min lilla täppa.

Det är meteorologisk vår i Malmö. Således är sådderna påbörjade. I en pallkrage gror redan vintersallad tillsammans med övervintrad mangold. Men vintersalladen sådde jag ju i höstas och gallrade precis.

I pallkragen ovanför har jag sått spenat och bondbönor. Inspirationen kom från Sara Bäckmo som redan för ett tag sen sådde just detta. Kan hon i zon 3 kan väl jag här i Malmö zon .. har vi ens zon 1 längre här? Känner ju mer som zon 0 när folk låter olivträden stå ute året runt.

Mer på gång är pak choi som ska sås i växthuset så snart frostrisken är över. Inne inväxthuset blommar det redan av penséer, tête à tête-påskliljor, krokusar på rymmen och våriris. Krokusarna är på rymmen i krukor jag satt pärlhyacint.

I sovrummet är det fullt av chili såklart men även tomater och purjolök.

Och förutom grönsaker har jag sått både Agapanthus ’Dr Brouwer’ och Montbretia ’Lucifer’, Tigridia och Röd Solhatt från frön jag samlat i rabatten. Förra årets sådd av Agapanthus och Montbretia har övervintrat inne i kolonistugan och ser friska ut.

I år blev jag tvungen att vänta tills granen åkt ut. Det fanns helt enkelt inte plats att börja utan att julen städades undan först.

Lagom tills de flesta kommit upp sådde jag några till. Och såklart råkade jag ju se en sort som jag bara var tvungen att beställa. Så är det ju alltid. Men i år har jag varit duktigare på att faktiskt så färre frön. Fyra av varje sort satte jag. När jag planterar om ska jag vara sträng och bara behålla de frodigaste exemplaren (lycka till liksom det kommer jag aldrig klara).

Så vad har jag sått i för chili?

Hot Lemon – En medelhet, ganska tidig chili som verkligen smakar underbart av citrus, tunt smakrikt och starkt fruktkött. Toppa en knäckemacka med ost med några skivor av denna!

Lemondrop – En del säger att Lemondrop och Hot Lemon är samma, och så är det kanske, jag köpte frön av båda namnen förra året och blev antagligen lurad men jag tyckte Lemondrop blev lägre och hade mindre frukter, var lite sötare och eventuellt lite mer tvålig i smaken

Nepalese Bell – Ny för mig, och kanske är den samma som nästa. Men iallafall. En vacker och välsmakande sort med tjockt fruktkött. Den är mild men smakrik och ger en fin fyllighet i chilismaken.

Jamaican Bell – En av mina favoriter. Troligen min absoluta favorit bland de milda. Klarröda, mycket vackra frukter, vars klockform givit växten dess namn. Eller är det klockorna i buddisttemplen i Nepal som gett den…..

Black Fangs – Klassisk chilipeppar av cayennetyp. Långsmala frukter, läckert svarta med vacker blomning i mörkt lila. Till slut blir frukten röd (och då blir den också lite starkare). Jag föredrar att äta den när den är lilaskimrande.

Starflame – Av denna har jag bara fått upp en planta. Förra året var det den jag hade allra flest av, alla fröer grodde och alla plantorna gav rik skörd, faktiskt så snabbt att jag fick skörda de första inomhus, de hann inte ens vänta tills utomhuset var tillräckligt varmt. Intensivt gul, medelstark. Jag måste så några till.

Yellow Mushroom – En rolig form, små platta ufon. Smaken är mycket fruktig och hettan behaglig. Lågväxande, väldigt fin liten buske.

Jalapeño Jalmundo – Den är stor, röd, köttig och mild. Denna vill jag alltid ha i odlingarna.

Jalapeño White – Först är den faktiskt grön, sen kritvit, gulaktig, och blir gulröd/orange som mogen. Går att äta i alla stadier och precis som Jalmundo är den en stapelvara i det här hushållet.

Carolina Reaper – Oj, ja, stark men så god. Tricket är att inte dela en så här stark chili utan slänga i hela i grytan och provsmaka ofta, och helt enkelt fiska upp chilin när grytan är tillräckligt stark. Lite mer hetta uppnås om man sticker hål på chilin, då kan hettan sippra ut från innanmätet.

Habanero Lemon – Ett måste i chiliodlingen. Den är buskig och fin, som en liten bonsai med små söta gula chilis. Och stark är den, med en frisk smak av citron.

Körsbärspaprika – Den jag odlar är egentligen en chili, ’Koral’ heter den (det sötare heter ’Cherry Bomb’), men lite styrka ville jag ju ha. Perfekt till tapas eller inläggningar.

Erotica – Beskrivs ha ett ’fräckt’ utseende, och jag odlar den för namnet för första gången i år.

Jay’s Peach – Wow! Bildgoogla genast! Vackrare färg finns inte. Tyvärr dödligt stark, så får se hur mycket jag vågar använda.

Pink Tiger – Återigen! Wow! Kanske en av de vackraste!

Peter/Penis – Ja, de liknar kukar. Och detta är något som gör alla glada.

Röd paprika – Egen paprika är gott! En halv paprika innehåller mer c-vitamin än en hel apelsin. Bra för immunförsvaret alltså.

Röd spetspaprika – Som sagt. Och den spetsiga paprikan är snyggare tycker jag.

Snacking Purple – Vacker, mörklila paprika.

Tror ni mig om jag mentalt satte en gräns på tio sorter? Nä, inte lyckas jag lura mig själv heller… Men jag sparade faktiskt bara en enda planta från förra året, och det var en Habanero Cappuccino.

Och tror ni jag verkligen behöver mer chili? Så här såg förrådet i frysen ut häromdagen:

Årets första pumpor, och förra årets sista Butternut. Den borde vi ätit upp, men det kanske inte är för sent?

Här var det pumpa! Big Pumpa Energy!

Denna goding är årets nyhet för oss. Förstås ingen nyhet alls för andra, sorten heter Curcubita maxima ’Jaune Gros de Paris’, den sort som dagens alla jättepumpor härstammar från. Den första vi skördade vägde 6,9 kilo (och då bröts den av helt på egen hand), den andra pumpan vägde hela 8,4 kilo vilket är lite för den här sorten. Denna tredje är helt klart den största och börjar bli redo att skördas.

Jaune Gros de Paris är ett franskt kulturarv, och fortfarande populär i Frankrike. Jag gillar att den inte har lika djupa veck som amerikanska jättepumpor. Färgen är gyllene/rosa och väldigt vacker. Pumporna blir verkligen stora, de kan väga uppemot 45 kilo.

Andra pumpor vi odlat i år är Hokkaido, Butternut och Sweet Lightning. Tyvärr verkar det inte ha blivit någon Butternut, den som gått bäst för oss tidigare år.

Mestadels äter vi pumporna i en pastarätt vi brukar göra, där de rostas tillsammans med vita bönor och rosmarin i ugnen, men ibland gör vi soppa.

/